Det här med Halloween har verkligen inte varit min grej. Precis som så många andra har jag sett hela fenomenet som ett kommersiellt jippo.  Men så har man en häxa till sambo. Ja man får kalla henne det när det är halloween, då är det en komplimang! Hursomhelst så har häxan med sitt ihärdiga pysslande, fixande och trixande väckt intresset även hos mig. Det är svårt att låta bli intresserad när häxan redan under sommaren börjar planera och beställa hem benknotor och andra skelettdelar från andra sidan jordklotet. Inte så att jag direkt börjat pyssla själv men jag tycker att det är lite kul med alla knasiga idéer. Speciellt när det kommer till recepten med finska fingrar eller en hallonblodig pana cotta hjärna. Då väckts även min fantasi som vanligtvis sträcker sig till betydligt med jordnära fantasier. Nuförtiden kan jag uppskatta vår halloween.

Halloween behöver inte vara Buttricks-plastigt halloweenskräp. Även om det finns lite att hitta där också. Visst köper min häxa en massa prylar men inte mer än man skulle gjort till jul eller påsk (okej, lite mer). Man kan också göra så mycket mer med lite fantasi. Ta bara recepten som jag var inne på. Med lite ljus och svart spets kan man skapa väldigt dramatiska dukningar. Man väljer själv hur lång man vill gå. Men har man väl börjat så är det svårt att sluta.

Förra året var vi hos ett par bekanta med barn. Det var helt galet vad roligt barnen hade. Den ena var räddare än den andra. Dom vuxna fick snällt följa med på Trick or treat, för när mörkret föll. I ficklampornas sken ge sig hela gänget iväg på uppdraget att lura av grannarna deras godis. Då var det riktigt läskigt. Så mycket bus blev det inte men några oförberedda stackare till grannar blev av med sitt fredagschip. Men vad gör man inte för utspökade barn som kommer och ringer på i mörkret.

Vår halloween är allt annat än ett kommersiellt jippo. Det är en tradition som vilken annan, om än en ny tradition.